Søndagskronik: Svart gästabud

Julia Caesar
Copy­right Julia Caesar, Snap­ha­nen, HRS och document.no. Citera gärna delar av tex­ten men iaktta gott blogg­skick och länka till Snaphanen!

Du bju­der några gäs­ter på mid­dag i ditt hem. Du tar fram vad huset för­mår av mat och dryck, du står i tim­mar vid spi­sen, du smyckar bor­det med blom­mor och levande ljus. Mor­mors gamla ljus­sta­kar i sil­ver pry­der sin plats på den ärvda duken med knypp­lade spet­sar. Hela famil­jen klär sig fin och ser fram emot en trev­lig kväll.

Innan kväl­len är slut har gäs­terna för­kas­tat maten och krävt annan mat, de har vägrat dricka de drycker du bju­der på. De har tram­pat på spets­du­ken, stu­lit sil­ver­l­jus­sta­karna och plun­drat allt av värde i huset, spar­kat sön­der möb­lerna, spot­tat på de andra gäs­terna, fördömt hela ditt sätt att leva, miss­hand­lat värd­fol­ket och våld­ta­git värd­in­nan. Som avslut­ning sprän­ger de ditt hus i luf­ten. För sent inser du att de gäs­ter du bjöd in till ditt gästa­bud har ont i sin­net och vill din död.

Vi del­tar alla i ett svart gästa­bud som bär på död. Vi har gäs­ter i våra län­der som vill oss illa. Som vill döda oss. Vi bad ald­rig om det, och mer­par­ten av oss har ännu inte vak­nat upp för att för­stå vad det är som pågår. Men de gäs­ter vi bjöd in till vårt bord har för­kla­rat krig mot oss. I deras ögon är vi inte värd­folk, utan fien­der. Vårt brott är att vi inte delar deras tro på den tota­litära, våld­samma och blo­diga ideo­logi som för­klädd till reli­gion går under nam­net islam. Vi är ”otro­gna” och där­med islams fiender.

Vår fri­het har de fått till skänks

Vi har generöst tagit emot dem i våra län­der. Vi har öppnat dör­ren för dem. Vi har trott på dem när de har sagt sig fly undan krig och för­följelse i sina under­utvecklade hem­län­der där ingen ens kan stava till demo­krati. De har kom­mit tom­hänta och utblottade – men mär­kvär­digt nog i stånd att betala män­nisk­os­mugg­lare flera hundra tusen kro­nor för att komma just hit. Vi har anled­ning att tro att det inte främst är vårt nor­diska kli­mat som var det största dragplåstret.

Vi har gett dem allt: bostä­der, utbild­ning, social väl­färd, sjuk­vård och tand­vård, försörj­nings­stöd, intro­duk­tion­sersätt­ning, bostads­bi­drag, äldre­försörj­nings­stöd, barn­bi­drag och fler­barns­til­lägg om de så föder fjor­ton barn. Vi beta­lar deras char­ter­re­sor när de fly­ger hem till de län­der de säger sig ha flytt ifrån för att hälsa på släk­ten. Fram­för allt har vi gett dem fri­het. Alla de demo­kra­tiska fri- och rät­tig­he­ter som det tog oss i de nor­diska län­derna århund­ra­den att uppnå har de fått till skänks: rösträtt, åsikts­fri­het, yttrande­fri­het och reli­gions­fri­het. Fri­het för kvinnor som full­vär­diga sam­hällsmed­bor­gare. Rät­tig­he­ter för barn att få vara barn och inte bli miss­hand­lade och utnyttjade.

Om gäs­terna inte har lust att arbeta har vi åtagit oss att försörja dem till död­da­gar. Vi har låtit dem ta hit sina stora famil­jer och försör­jer generöst även dem. Det finns inte ett enda land på jor­den där invand­rare har det så bra och har så många rät­tig­he­ter som i Sve­rige, utan att minsta krav ställs på dem. Det vet de, och det vet fram­förallt de kri­mi­nella smugg­lar­li­gor som diri­ge­rar flyk­ting­tra­fi­ken och tjä­nar mil­jar­der på att frakta män­niskor utan asyl­skäl till vårt nor­diska paradis.

De kom­mer från andra EU-länder för att få mer bidrag

Merit Wagers blogg berät­tar en anställd på Migra­tion­sver­ket om vilka krav asyl­sö­kande ofta kom­mer med.

”Jag har haft flera ”soma­liska” asyl­sö­kande. Per­soner som, har det visat sig, var­ken kom­mer från Soma­lia över­hu­vud­ta­get eller är berät­ti­gade till asyl. I själva ver­ket är det män­niskor från olika andra län­der där de inte vill bo för att de inte får sådana eko­no­miska och andra bidrag och rät­tig­he­ter där som de får i Sve­rige. Men efter­som de talar soma­liska så måste (!) vi ge dem asyl. Även när det klart och tyd­ligt visat sig att de kom­mer från helt andra län­der än Soma­lia, inte säl­lan andra EU-länder där de redan har per­ma­nenta uppe­håll­s­till­stånd (PUT).
Om man frå­gar dessa män­niskor, som alltså inte alls kom­mer från Soma­lia, vilka de anser att deras ”rät­tig­he­ter” är, som de så hett efter­trak­tar och som de gått miste om i andra län­der, så kän­ner de väl till dem och sva­ren är där­för all­tid desamma:

Rätt till bidrag även till fjärde bihustrun

• Rätt till bidrag utan att jobba.
• Rätt att få hit en make/maka utan att någon av dem behö­ver jobba.
• Rätt att inte läsa svenska eller inte­grera sig efter­som män och kvinnor utan slöja inte kan gå i samma klass eller jobba ihop.
• Rätt till barn­bi­drag och fler­barns­til­lägg.
• Rätt att inte tala om vem som är far till bar­nen om man är bihus­tru till någon; man har ändå rätt att få bidrag från försäkrings­kas­san och socia­len.
• Rätt för bihust­run och hen­nes barn att ha en adress där de inte bor så att de kan dela alla bidrag med storfamiljen.

Men, även en sådan fjärde bihus­tru som knappt kan soma­liska och som kom­mit hit från ett EU-land, för att berika inkoms­terna i en redan arbets­lös tio­barns­fa­milj, måste vi givet­vis bevilja asyl. Efter­som vi inte vet vad per­sonen heter…. Som vår gene­ral­di­rek­tör (Dan Elias­son) säger så bevil­jar vi asyl. I bästa fall till och med rese­do­ku­ment till flicke­bar­nen och i alla hän­del­ser främ­lings­pass till mam­man. Och sedan kan man resa till Neder­län­derna eller Ita­lien där man har sin familj, och var­för inte till Etio­pien, Dji­bouti eller Jemen där man kom­mer ifrån, när det blir dags med den tra­dition­sen­liga omskärel­sen av döttrarna.”

Så långt en anställd på Migrationsverket.

Miss­bru­kat förtroende

De som söker asyl i Sve­rige har vi gett den största gåva man kan ge en män­niska: för­tro­ende. Det för­tro­en­det har många av dem grund­ligt miss­bru­kat. De lönar det genom att avsikt­ligt ljuga och dessutom angripa oss med fient­liga hand­lin­gar. Att svika någons för­tro­ende är ett av de grövsta brott man kan begå. Det gäl­ler både i nära rela­tio­ner och på ett natio­nellt och uni­ver­sellt plan. När vi ger någon vårt för­tro­ende är vi sår­bara. Där­för träf­far ska­dan så djupt, där­för blir sve­ket så hårt.

Våra poli­ti­ker och myn­dig­he­ter visar en när­mast ofatt­bar slapp­het, dum­het och nai­vi­tet mot dem som söker sig till vårt land. De tror näm­li­gen – eller låt­sas tro - på vad folk säger och släp­per in så gott som samt­liga asyl­sö­kande – 96 procent – utan att de har behövt styrka sin iden­ti­tet. Den dum­he­ten och nai­vi­te­ten får svenska fol­ket dyrt betala. Vi har ingen aning om vilka som släpps in i Sve­rige och vilka deras avsik­ter är. Nej - jag skri­ver inte att alla mus­li­mer är onda män­niskor som vill alla väs­ter­län­nin­gar ont. Det finns mäng­der av mus­li­mer som vill leva i fred och som har flytt från för­trycket i sina krigs­här­jade under­utvecklade hem­län­der just där­för. Men ställd mot islams ideo­logi är deras önskan om att leva i fred irre­le­vant. Den sak­nar bety­delse, för det är extre­mis­terna och fana­ti­kerna som styr i islam. Den som inte stäl­ler upp på deras blod­dry­pande agenda skri­ver under sin egen döds­dom. Majo­ri­te­ten av off­ren i isla­mis­tiska ter­ror­dåd är mus­li­mer. Vi läser om det dag­li­gen i media och bloggvärlden.

Även de som flyr sitt mus­limska hem­land är i många fall skrämda och tvingade till loja­li­tet med islam. När de inte vågar lämna islam ens när de befin­ner sig i ett fred­ligt demo­kra­tiskt land – hur ska de någon­sin kunna lämna sin ideo­logiska till­hörig­het i krig och under hot? Att säga upp bekant­ska­pen med islam är i många fall för­knippat med dödsstraff.

”Den fredsäls­kande majo­ri­te­ten är irrelevant”

Jag vill hän­visa till en text som jag har cite­rat tidi­gare, en arti­kel som stän­digt får för­nyad och för­dju­pad aktua­li­tet. Paul E. Marek, kana­den­sare med tjeck­iskt ursprung, berät­tar i arti­keln ”Why the Peace­ful Majority is Irre­le­vant” om en god vän vars familj till­hörde den tyska över­klas­sen under andra världs­kri­get. De ägde flera stora indu­strier och andra egen­do­mar. Väl­digt få tys­kar var verk­liga nazis­ter. Men många gladde sig åt återup­prät­tan­det av den tyska natio­nella stolt­he­ten, och ännu fler var alltför upp­tagna för att bry sig.

”Vi trodde att nazis­terna bara var en sam­ling dårar. Så majo­ri­te­ten lutade sig bara til­l­baka och lät all­ting hända. Innan vi visste ordet av ägde de oss, vi hade för­lo­rat kon­trol­len, och värl­den stört­ade sam­man. Min familj för­lo­rade allt vi ägde. Jag ham­nade i ett kon­cen­tra­tion­slä­ger, och de alli­e­rade för­störde mina fab­ri­ker.
I dag får vi höra om och om igen att islam är fre­dens reli­gion, och att den stora majo­ri­te­ten mus­li­mer vill leva i fred. Det kanske är sant, men det är full­stän­digt irre­le­vant. Det är menings­löst fluff, avsett att få oss att må bättre och för­minska bil­den av de fana­ti­ker som här­jar i värl­den i islams namn. Det är ett fak­tum att det är fana­ti­kerna som styr islam. Det är fana­ti­kerna som mar­sche­rar. Det är fana­ti­kerna som för vart och ett av de 50 väp­nade krig och kon­flik­ter som pågår i värl­den. Den ”fredsäls­kande” majo­ri­te­ten tiger.”

”Det är fana­ti­kerna som styr”

His­to­rien visar vad som har hänt med andra ”fredsäls­kande” majo­ri­te­ter. Sov­jet­unio­nen bebod­des av rys­sar som bara ville leva i fred. Ändå slaktade kom­mu­nis­terna 25 mil­jo­ner män­niskor. Den fredsäls­kande majo­ri­te­ten var irre­le­vant. Rwanda kol­lap­s­ade i all­män män­nisk­o­slakt. Vem kan säga annat än att majo­ri­te­ten av Rwan­das befolk­ning var ”fredsäls­kande”? Paul E. Marek skriver:

”His­toriska lär­do­mar är ofta ofatt­bart enkla och bur­dusa. Ändå mis­sar vi ofta det mest grund­läg­gande i dem. Fredsäls­kande mus­li­mer har gjorts irre­lev­anta av fana­ti­kerna. Fredsäls­kande mus­li­mer blir våra fien­der om de inte höjer sina rös­ter och säger ifrån. Annars kom­mer de, precis som i Tysk­land att vakna en dag och upp­täcka att fana­ti­kerna äger dem och att värl­dens sam­man­brott har bör­jat. Fredsäls­kande tys­kar, japa­ner, kine­ser, rys­sar, rwan­dier, bos­nier, afgha­ner, ira­kier, pale­sti­nier, soma­lier, nige­ria­ner, alge­rier och många andra har dött på grund av att den fredsäls­kande majo­ri­te­ten inte öppnade mun­nen för­rän det var för sent. När vi får det avslöjat för oss måste vi se den enda grupp som räk­nas: fana­ti­kerna som hotar vårt sätt att leva.”(Why the Peace­ful Majority is Irre­le­vant, Israel Natio­nal News 18 mars 2007.)

Fana­ti­ker­nas ansik­ten är onds­kans ansikten

När vi ser fana­ti­ker­nas ansik­ten ser vi onds­kans ansik­ten. Onds­kan har namn. Den 11 decem­ber 2010 kabla­des ett av dessa namn ut över värl­den från Sve­rige: den svensk-irakiske isla­mis­ten Tai­mour Abdul­wa­hab, 29, sprängde sig själv till döds i cen­trala Stock­holm. Vi vet att hans avsikt var att ta så många jul­hand­lande män­niskor som möj­ligt med sig i döden. Endast hans fum­lig­het med spräng­me­del gjorde att det inte blev så. Vi vet också att ter­ror­då­det begicks i islams namn, trots alla ima­mers och jour­na­lis­ters bedy­ran­den om mot­sat­sen. Tai­mour Abdul­wa­hab läm­nade näm­li­gen efter sig en ljud­fil på svenska, engelska och ara­biska. Märk­ligt nog har endast den kristna tid­nin­gen Dagen brytt sig om att ana­lysera den ara­biska ver­sio­nen av med­de­lan­det. Ex-muslimen Jakob al Shami (fin­ge­rat namn), som har skri­vit flera kri­tiska böcker om islam, har ana­lyse­rat vad

Tai­mour Abdul­wa­hab säger. Abdul­wa­hab cite­rar tre suror ur kora­nen. (Orden inom cita­tion­stecken är hans, den övriga tex­ten visar deras sammanhang):

”Det här är den per­fekta religionen”

”Det rätt­visa straf­fet för dem som käm­par emot Gud och Hans bud­bärare, och som begår hem­ska brott, är att dödas eller kors­fä­stas, eller att få sina hän­der och föt­ter avskurna på alter­ne­rande sidor, eller att lands­för­vi­sas. Det är för att föröd­mjuka dem i detta livet, sedan drab­bas de av ett mycket värre straff i livet efter detta.” (Sura 5, vers 33.)

Det här är den per­fekta reli­gio­nen; ni ska inte kränka era sjä­lar (genom att slåss) under de heliga måna­derna. ”Ni får emel­ler­tid för­klara fullt krig mot idol­dyr­karna” (även under de heliga måna­derna) när de för­kla­rar fullt krig mot er, och var med­vetna om att Gud står på de rätt­fär­di­gas sida. (Sura 9, vers 36.)

Under de heliga måna­derna får angrepp bemötas med ett lik­vär­digt gen­svar. ”Om de attack­e­rar er får ni slå til­l­baka genom att utsätta dem för ett lik­vär­digt straff.” Ni ska iaktta Gud, och var med­vetna om att Gud är med de rätt­fär­diga. (Sura 2, vers 194.)

Enligt svenska ima­mer är själv­mord inte för­en­ligt med islam. Men det gäl­ler bara i freds­tid, inte själv­mord som militär aktion. Den al Qaida-ideologi som inspirer­ade Tai­mour Abdul­wa­hab är nära kopplad till wahha­bis­men, den ultra­or­to­doxa mus­limska tolk­nings­tra­dition som domi­ne­rar i Saudi­ara­bien, anser Jakob al Shami.

Mus­limsk iden­ti­tet viktigast

Nu sit­ter fyra mis­stänkta ter­ro­ris­ter häktade efter att ha gri­pits i ons­dags genom en sam­ord­nad aktion av Säpo och danska PET. Än en gång får onds­kan ansik­ten – de här fyra män­nen greps utan­för Köpenhamn:

• Mounir Dhahri, 44-åring bör­dig från Tuni­sien.
• Omar Abdalla Abo­elazm, 30-årig liba­nes med svenskt med­bor­gar­skap
• A Sal­man, 26-årig ira­kier, asyl­sö­kande i Dan­mark.
• Munir Awad, 29-årig liba­nes med svenskt medborgarskap.

I Sve­rige greps: Sahbi Ben Moha­med Zalouti, 37, man­tals­skri­ven i Jär­fälla. Tuni­sier med svenskt medborgarskap.

Idel gamla bekanta, som Snap­ha­nen har berät­tat tidi­gare. Munir Awad är en geng­ån­gare som nu greps för tredje gån­gen, mis­stänkt för anstif­tan till ter­ror­dåd. Två gån­ger tidi­gare har Munir Awad gri­pits till­sam­mans med sin fästmö Safia Bena­ouda under upp­se­ende­väckande omstän­dig­he­ter; 2007 i Soma­lia, dit de rest ”för att se det vackra land­ska­pet och upp­leva äkta islamsk kul­tur”, och 2009 i Pakis­tan, dit de rest till­sam­mans med sin tvåårige son ”för att fira rama­dan”. Munir Awad är svär­son till ord­föran­den i Sve­ri­ges Mus­limska Råd, kon­verti­ten Helena Bena­ouda, som senast i SVT Debatt den 14 decem­ber 2010 (cirka 8 min­uter in i pro­gram­met) bedy­rar att hon ald­rig har märkt av någon isla­mis­tisk extre­mism på nära håll. Munir Awad kanske ald­rig berättade för sin svär­mor om pla­nerna på att attack­era Jyllands-Posten och döda så många som möjligt?

Sam­band med tidi­gare attackplaner?

Det kan fin­nas ett sam­band mel­lan det plane­rade ter­ror­då­det mot Jyllands-Posten och tidi­gare ter­ror­pla­ner. Ter­rornät­ver­ken hän­ger ihop i en kom­pli­ce­rad värld­somspän­nande väv. De senast gripna har alltså sina ursprung i olika län­der (Liba­non, Irak, Tuni­sien) som har det gemen­samt att de alla är mus­limska. Det visar med all tyd­lig­het det väl­kända fak­tum att en mus­limsk iden­ti­tet all­tid är över­ord­nad alla andra iden­ti­te­ter, till exem­pel en natio­nell. Till­hörig­he­ten till den mus­limska världs­ge­men­ska­pen, ummahn, väger mycket tyngre än att man är ira­kier, pakis­ta­nier eller marockan. Det gemen­samma och yttersta målet för fun­da­men­ta­lis­terna är att med alla medel skapa ett världs­her­ravälde för islam.

I okto­ber 2009 greps två män i USA mis­stänkta för ter­ror­kon­spi­ra­tion mot danska mål­tav­lor. 49-årige David Cole­man Head­ley (2006 bytte han namn från Daood Gilani) greps på Chi­ca­gos flyg­plats. Han hade en flyg­bil­jett bokad från Atlanta till Köpen­hamn den 29 okto­ber. Senare greps 48-årige Tahawwur Hus­sain Rana i sitt hem i Chi­cago. Båda män­nen har pakis­tanskt ursprung och är vän­ner sedan ung­do­men. Tahawwur Rana dri­ver ett före­tag som hjäl­per utlän­nin­gar att få uppe­håll­s­till­stånd i USA.

Män­nen kunde gri­pas efter nära samar­bete mel­lan ame­ri­kanska FBI och danska mot­sva­rig­he­ten PET för långt gångna pla­ner på ter­ror­hand­lin­gar mot Jyllands-Postens anställda och bygg­na­der. Högst på döds­lis­tan stod kul­tur­re­dak­tören Flem­ming Rose och teck­na­ren Kurt Wes­tergaard. Cole­man Head­ley hade besökt Dan­mark två gån­ger under 2009 för att filma och reko­gno­s­cera. Han hade även besökt Jyllands-Postens redak­tio­ner i Köpen­hamn och Århus. Head­ley pre­sen­te­rade sig som ”affärs­man” som var intres­se­rad av att annonsera i tidningen.

Hjär­nan bakom Bombaymassakern

Köpen­hamns cen­tral­sta­tion hoved­ban­går­den och några militära plat­ser var också mål­tav­lor för de plane­rade atten­ta­ten. Ter­ror­at­tacken mot Jyllands-Posten skulle genom­föras genom att en grupp ter­ro­ris­ter skulle ockup­era tid­nin­gens huvud­re­dak­tion, mörda jour­na­lis­terna och köra en last­bil fulla­stad med spräng­me­del in i bygg­na­den. Hjär­nan bakom pla­nen är Ilyas Kash­miri, ledare för Harakat-ul-Jihad-al-Islami, en av al-Qaidas alli­e­rade i Bang­la­desh, Indien och Pakis­tan. Trup­perna skulle rekry­te­ras från pakis­tanska Lashkar-e-Taiba, det sam­vets­lösa ter­rornät­verk som anställde den tre dygn långa blo­diga mas­sa­kern mot oskyl­diga civila i Bom­bay i novem­ber 2008. Mas­sa­kern skör­dade minst 173 döds­of­fer och fler än 300 ska­dade. Båda ter­rornät­ver­ken har sin bas i Pakistan.

Ilyas Kash­miri var hjär­nan även bakom ter­ror­då­det i Bom­bay. David Cole­man Head­ley och Tahawwur Hus­sain Rana skulle leda attacken i Dan­mark, och Ilyas Kash­miri skulle förse Head­ley med pen­gar, vapen och man­skap. Kod­nam­net på ope­ra­tio­nen mot Jyllands-Posten var ”The Mickey Mouse Pro­ject” (Musse Pigg-projektet). Tahawwur Rana och Cole­man Head­ley sit­ter bakom lås och bom i USA. Men Ilyas Kash­miri uppe­hål­ler sig i de olän­diga bergs­om­rådena i norra Pakis­tan, hit­tills utom räck­håll för lagen. Det är inte för­vå­nande om han finns med i bil­den även när det gäl­ler det senast plane­rade blod­ba­det för Jyllands-Posten.

Munir Awad kän­ner sig ”kränkt”

Av en arti­kel i Expres­sen fram­går att Munir Awad kän­ner sig ”kränkt” av vad tid­nin­garna har skri­vit om honom i sam­band med de två gån­ger han har gri­pits tidi­gare Han anmälde pub­li­ce­rin­garna till Pressombudsmannen.

”Jag och min familj har bli­vit utsatt för uppre­pade ankla­gel­ser om ter­ro­rism, och hela Sve­rige har fått ta del av min iden­ti­tet, vil­ket har gett svåra kon­se­kven­ser i mitt var­dagsli” skri­ver han sin PO-anmälan date­rad 1 februari 2010.

”Det väsent­liga som jag vill få fram är att de har avslöjat min iden­ti­tet och kopplat ihop mitt namn med ter­ro­rism, utan att jag har bli­vit dömd eller åtalad för något terrorbrott.”

Expres­sen skriver:

”Munir Awad upp­gav i anmälan att han kän­ner sig kränkt och att han tycker att han har bli­vit svart­målad som “en ter­ro­rist i hela Sve­ri­ges ögon”. Även denna gång nekar han till brott.

Men nu är bevis­lä­get ett helt annat. Säpo har hård­be­va­kat honom i två måna­der och gri­pit honom i en bil full med vapen. På nyårs­a­fton häkta­des han på san­no­lika skäl mis­stänkt för för­be­re­dande till ter­ro­rist­brott.
Mag­nus Ran­storp, ter­ro­ris­tex­pert på för­svars­hög­sko­lan är säker på sin sak:

- De när­maste dagarna tror jag att vi kom­mer att få se en kopp­ling till både Pakis­tan och Soma­lia. Munir Awad blir där en nyckel­per­son efter­som han har gjort resor dit.”

Ter­ro­ris­terna krän­ker mig

Okej, here we go, Munir:

Jag kän­ner mig per­son­li­gen och på andra pur­svenskars väg­nar ohygg­ligt kränkt av att du bor i Sve­rige och grovt har miss­bru­kat det för­tro­ende du fick när du släpp­tes in i lan­det. Svensk är du inte och kom­mer ald­rig att bli, och det­samma gäl­ler dina ter­ro­rist­kum­pa­ner. Det är en oer­hörd kränk­ning mot Sve­rige och svenska fol­ket att ni har beviljats uppe­håll­s­till­stånd och försörj­ning i vårt land. Ni har med efter­tryck visat att ni inte hör hemma här och ska utvi­sas med föt­terna först så fort det bara går. Känn dig hur kränkt du vill, det ingår i att vara män­niska. Respekt är ingen­ting man kan kräva. Respekt är någon­ting man måste förtjäna.

Det är märk­ligt hur fort ett förne­kat och bespot­tat kon­sta­te­rande kan för­vand­las till san­ning. Den 14 decem­ber 2010 skrev Ulf Nil­son i Expressen:

”Kort sagt: vi befin­ner oss i krig, Sve­rige lik­som alla andra euro­pe­iska län­der (och natur­ligt­vis ”den store satan”, USA). Det är ett krig på spar­låga men livs­far­ligt likafullt.”

Detta påstå­ende och dessutom använ­dande av ordet ”pur­svensk” utlöste en kri­tikstorm och fyra JK-anmälningar mot Ulf Nil­sons krö­nika. Vem kan i dag, två veckor senare, förneka att de nor­diska län­derna befin­ner sig i krig – förutom den van­liga PK-trojkan Jan Guil­lou, Lena Sund­ström, Göran Grei­der, Ann-Charlotte Mar­teus, Helle Klein, Karin Pet­ters­son, Lena Mel­lin, Peter Wolod­ar­ski, Mikaela Val­ters­son (mp), Lars Ohly (v) och Mona Sah­lin (s) (påfal­lande tyst­lå­ten numera)? Och så den van­liga para­den av ima­mer för­stås. Men de prak­ti­se­rar ju bara den inpi­skade sed­van­liga lögn­ak­tig­het som går under nam­net taqi­yya, helt i enlig­het med kora­nen. Vad ni än gör - tro dem inte!

”Avlägsna islam från alla väst­liga länder”

En av Nor­dens mest kända islam­kri­ti­ker, pseu­do­ny­men Fjord­man, skri­ver efter själv­mords­at­ten­ta­tet i Stock­holm den 11 decem­ber i en arti­kel med rubri­ken ”Why Islam must be expelled from the West”:

”San­nin­gen är att det inte finns någon mode­rat islam, att ingen hit­tills har kunnat visa något tro­vär­digt sätt att refor­mera islam, och att det inte finns några prak­tiska indi­ka­tio­ner på att det pågår någon anpass­ning eller moder­ni­se­ring av islam. Efter­som anhän­garna av denna tro i sin nuva­rande form för ett förintelse­krig mot oss och den civi­li­sa­tion som vi har ska­pat finns bara en möj­lig slut­sats om vi vill behålla vår kul­tur och vår fri­het: fysisk sepa­ra­tion. Islam och de som utövar den måste totalt och per­ma­nent avlägs­nas från alla väst­liga länder.”

Fjord­man dis­ku­te­rar de möj­liga invänd­nin­gar som kan resas mot denna slut­sats, till exem­pel att det kan provo­cera mus­li­mer och utlösa ett världskrig.

”Till det vill jag säga att vår blotta exis­tens som fria och själv­sty­rande folk utgör en pro­vo­ka­tion för dem. Dessutom är vi redan i ett världs­krig. Rent tek­niskt bör­jade det för

1 400 år sedan, alla krigs moder. Mot den euro­pe­iska civi­li­sa­tio­nen har vi bevitt­nat två huvud­fa­ser, den första med ara­berna under tidig medel­tid, och den andra med tur­karna i bör­jan av modern tid. Detta är det tredje isla­miska jihad, och det har trängt dju­pare in i Europa än någon­sin tidi­gare efter­som vi inte slår til­l­baka. Om någon kom­mer fram till dig och bör­jar slå dig i ansik­tet, då är du redan i slags­mål, oav­sett om du vill det eller inte. Om du inte för­sva­rar dig själv ordent­ligt så har du redan förlorat.

Är det möj­ligt att bevara öppen­het och demokrati?

En annan invänd­ning mot att utvisa mus­li­mer från Väst är att det inte skulle avsluta kri­get. De skulle bara fortsätta från sina ursprung­liga hem­län­der, med hjälp av mis­si­ler och modern tek­nik. Detta kan mycket väl vara sant. Den sepa­ra­tio­nis­tiska stra­te­gin inn­e­bär inte att avlägs­nan­det av islam från Väst enbart är allt som någon­sin kom­mer att krävas, bara att detta är det mini­mum som krävs. Om mus­li­mer för­blir aggres­siva, behål­ler vi möj­lig­he­ten till ytter­li­gare åtgär­der, bland annat direkt riktade mot deras heliga stä­der Mekka och Med­ina med kon­ven­tio­nella eller icke-konventionella vapen. Att ha ett stort antal mus­li­mer i våra sam­häl­len är hur­som­helst mycket kost­samt, och dessa aggres­siva fem­te­ko­lon­nare mitt ibland oss kom­mer att starkt begränsa vår handlingsfrihet.”

Fjord­mans ord är extremt hårda men av en typ som vi san­no­likt kom­mer att få se mer av som en kon­se­kvens av isla­mis­tisk ter­ro­rism. I det längsta försö­ker vi tro på att man kan bevara öppen­het och demo­krati med hjälp av tole­rans, dia­log och tål­a­mod. Vi vill gärna tro att sam­man­håll­ning är lös­nin­gen även för dem som istäl­let vill ha sönd­ring och sepa­ra­tion. I Sve­rige finns en utbredd tro på det kristna bud­ska­pet att vända andra kin­den till. Om vi visar våra nya invå­nare vän­lig­het kom­mer de att vara snälla mot oss och lägga ner kri­get mot vår yttrande­fri­het. Tror vi.

Men genero­si­tet och tole­rans fun­ge­rar inte mot en ideo­logi som känne­teck­nas av into­le­rans och avsak­nad av moral. Islam ska lägga kor­ten på bor­det och visa sina avsik­ter öppet. Lik­som kro­gar har dörr­vak­ter ska vi för­be­hålla oss rät­ten att kon­trol­lera dem som kom­mer till våra län­der och skydda oss mot dem som vill oss illa. Blod­bad och ter­ror – nej tack. Islam har allt att bevisa och ska inte ta vår gäst­fri­het för given.

Av Julia Caesar

Tid­li­gere kro­nik­ker av samme forfatter




Om du ikke følger Document på sosiale media kan du følge oss på e-post.

Donere engangsbeløp?Kan du forplikte deg til fast betaling?

Penger kan også doneres til kontonummer 15030249981. Du kan også støtte oss ved å kjøpe bøker eller varer.

Leserkommentarer på Document er gjenstand for moderering, som ikke skjer kontinuerlig og under enhver omstendighet ikke om natten. Vi ønsker en respektfull tone uten personangrep, sleivete språk eller flammende retorikk. Vis særlig nøkternhet når temaet er følsomt. Begrenset redigering av skjemmende detaljer kan finne sted. Skriv til debatt@document.no dersom du ikke forstår hvorfor en kommentar uteblir. Se her for nybegynnerhjelp.