Han följde hem en annan;
jag såg dem gå förbi.
Som vanligt sjöng på vägen
blott vindens melodi.
Och dessa usla ögon
såg honom gå förbi!
Hans kärlek får en annan
på jordens blomsteräng.
Ett rosenträd har taggar;
en sång har slutrefräng.
Men honom får en annan
på jordens blomsteräng.
Nu kysser han en annan
på stranden til vårt hav;
citrongul är den måne,
som böljan glitrar av.
Mitt blod skall ej mer svalla
av brus från detta hav!
För evigt bär en annan
i lust och nöd hans ring.
De två ser himlen öppen.
(Gud säger ingenting!)
För evigt bär en annan
i lust och nöd hans ring!
Gabriela Mistral Dikter Balada, ur Desolación (1922)
I tolkning av Hjallmar Gullberg.