Det er noe eget uhyggelig over det som skjer i Sverige. Feks. skolebrannene. Det brenner over 500 skoler i året. Man mistenker at et stort antall er anlagt, men man finner ikke ut av hvem eller hvorfor. Det offisielle Sverige går som i en døs, det synes om man heller ikke vil vite. Man konsentrerer seg lydig og resignert om å finne løsninger: hvor skal barnen undervises?
Natt til lørdag brann Paviljongen på Slagstaskolan i Eskilstua. Det var et provisorisk bygg som var blitt permanent: her holdt 1-3. klasse til, rundt 100 elever og SFO. Brannen utviklet seg under bygget, som sto over bakken, ikke inne, og det fikk brannmennene til å mistenke påtenning.
Lørdag morgen møttes kommuneledelsen for å bestemme hvor man skulle gjøre av ungene. Sjetteklassene må flyttes til en annen skole og foreldrene spør: hva med skoleskyss. En annen leser skriver: tenk på alle tegningene, arbeidsbøkene som gikk opp i flammer.
Tapet er så stort at man kan konsentrere seg som det og slippe å ta opp spørsmålet: hvorfor brenner noen ned skolene i Sverige? Hva slags samfunn blir det som finner seg i noe slikt?
Nedbränningen av skolor i Sverige är inte bara katastrofer i sig. De är också starkt symboliska; de riktar sig mot möjligheten för barn till undervisning och utbildning och därmed möjlighet att skapa sig ett liv.
Men skolbränder liksom all annan oftast invandrarrelaterad kriminalitet behandlas av svenska politiker och media som om de vore totalt oförutsägbara naturfenomen, ungefär som storm eller åskväder som står utanför mänsklig kontroll.
De presenteras i media som någonting som bara har RÅKAT inträffa, som en olyckshändelse, helt utan bakgrund, förklaring eller orsak.
Att det förhåller sig så beror på ett totalt konsensus mellan politiker och media: man är helt eniga om att inte rapportera någonting som kan öka främlingsfientligheten i Sverige.
Men det finns inga belägg för att svenskar är främlingsfientliga. Hur kan man öka någonting som man inte ens vet om det finns?
Detta konsensus innebär att man mörklägger sanningen för svenska folket. Folk är dock inte så dumma som politiker och media tror.
Bilden börjar klarna av det gigantiska pris vi betalar för att ideologin om det mångkulturella samhället absolut ska genomdrivas.
Vad politikerna inte verkar besinna är det pris de själva kommmer att få betala inom en inte alltför avlägsen framtid. Det kommer att bli högt.
Priset för svek är alltid högt.
Bare ut av kuriositet, hvor har man tallet 500 fra? Dvs, dette satte igang litt graving:
Jeg fant en artikkel [1] fra 2007 som rapporterte om "I november i fjor gjennomførte Svensk brannskyddsforening en spørreundersøkelse for Dagens Nyheter der 52 svenske kommuner avga svar. Disse berettet om sammenlagt 114 påsatte skolebranner og 856 automatalarmer fra skoler foreløpig det året."
Jeg fant også følgende [2] som sier: "Varje dag brinner en skola i Sverige. Det kostar kommunerna ca 500 miljoner kronor varje år, vilket motsvarar drygt 1 000 lärartjänster."
På [3] finner man: "Varje år anläggs flera hundra skolbränder av ungdomar. Många av dessa bränder anläggs av skolans elever under skoltid. (..) Kostnaderna för skolbränderna uppgår till över 500 miljoner årligen. För den summan kan man anställa över 1200 lärare och annan personal till skolmiljön."
Videre finner vi da på [3] også en statstikk [4] med grafer og alt, f.eks. en graf over antall branner fra 1996-2008 [5].
"Wow.. just wow".
[1] http://www.idag.no/aktuelt-oppslag.php3?ID=11916
[2] http://www.nerikesbrandkår.se/ovriga/anlagdbrandiskolanettsamhallsproblem.4.71552e2411fa881a5cb800026236.html
[3] http://www.brandskyddsforeningen.se/web/anlagdbrand.aspx
[4] http://www.brandskyddsforeningen.se/web/Statistik_8.aspx
[5] http://www.brandskyddsforeningen.se/web/Skolbrander_1996_-_2008.aspx
Dette minner meg forøvrig om denne saken, via hablog:
http://erixon.com/blogg/2010/01/universitetens-forfall-foreslagen-rektor-tror-inte-pa-vetenskap/
Sverige, med rennefart ned i avgrunnen.
Siden 2005 har det vært branntilløp ved hver 5. skole i Norge.
De to siste var Sovner og Sogn.
http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/article3596470.ece