Rosengård – ikke unikt

Den kjente reporteren Ulf Nilson kommenterer Rosengård-opptøyene i Expresen. Han sier det finnes lignende områder over hele Sverige, områder der politiet vegrer seg for å gå inn. Sverige er i ferd med å miste kontroll over utviklingen, og i områder som Rosengård og Sødertälje har man mistet kontrollen.

Natt efter natt small det och brann det. I tidningar och tv såg vi bilder som visade ett alldeles annorlunda Sverige.
Ett Sverige i något slags krig. Ett Sverige fullt av poliser med sköldar och batonger och runt dem människor med upphetsade ansikten, ibland vettskrämda. Rosengårdsansikten, kan vi kalla dem, de flesta svenska sen många, långa år, men ändå väldigt lite svenska – det är ju detta kravallerna handlar om.
Rosengård är tyvärr inte unikt. I Landskrona har man allvarliga problem, liksom i lilla Laholm (av alla platser). Göteborg och Stockholm har tungt drabbade områden och i Södertälje har polisen inte på länge vågat rycka ut utan att vara eskorterad av – polis. Samma med den mest påtagligt allmännyttiga institution som finns: brandkåren. Ständigt bråk, ständig stenkastning; utan beskydd ingen släckning!
..
Vanligt folk har länge, länge varit medvetna om motsättningar och problem medan den så kallade eliten i det längsta valt förnekelse.
Många har inte ens – och detta är ofattbart! – lagt märke till att undervisningen i svenska språket, här i Sverige, varit totalt otillräcklig.

Kort sagt visar Rosengård och den i diverse ghetton ständigt pågående epidemin av bråk, slagsmål, gängvälde och kriminalitet att vi måste skärpa oss.
Undervisning, framför allt i svenska, jobbskapande (hur det nu ska gå till) och mycket större ansträngningar, statliga, kommunala, föreningsdrivna och individuella, för att få de olika grupperna xi positiv kontakt.
Sanningen är att nu måste vi lyckas. Annars blir det inte grant att leva i framtidens Sverige…

Ulf Nilson: Rosengård är tyvärr inte unikt

AnteBergan

Denne Nilson sier det uten å si si det.

Han går så langt som man har lov til å gå i Sverige i dag uten å bli kalt rasist (for ti år siden ville et slikt innlegg enten ikke kommet på trykk eller raskt blitt pasifisert ved å stemples som “rasistisk” eller “spekulativt”).

(Det eufemiserende i måten man i Norge omtaler “fenomenet ses i at alle problem omskrives til “utfordringer”. Det gjelds å stille seg positiv, må vite, ellers kan man mistenkes for å feks være en ubevisst rasist.)

Legg merke til at Nilson unngår å ta tyren ved hornene. Begrep som islam, innvandring unngås behørig. Kanskje også fordi forfatteren selv ubevisst vet at går man inn der, kan man ende opp med refleksjoner og asossiasjoner han i utgangspunktet selv ikke liker.

Det lengste han kan gå er ved å si:

“Rosengårdsansikten, kan vi kalla dem, de flesta svenska sen många, långa år, men ändå väldigt lite svenska – det är ju detta kravallerna handlar om.”

Hva er det det handler om, sa du? Rase? Religion? Islam? Eller er det buddhismen som er den røde tråden her?

Men han er ærlig i forhold til den “fornektelsen” som “eliten” representerer i forhold til problemet, eh, dvs utfordringen.

Hva det er i forhold til det svenske språket, skjønner jeg ikke. Tror svensken at gettoene brenner fordi skoleundervisningen ikke holder mål? I så tilfelle er jeg redd mannen er endel av problemet og at det langt på vei vil gå som han frykter “det [blir] inte grant att leva i framtidens Sverige…”
kallek.myopenid.com

Hans skriver: “Sverige er i ferd med å miste kontroll over utviklingen.”

Kommentar: Sverige er ikke i ferd med å miste kontrollen over utviklingen, dersom man med Sverige mener den svenske eliten. Tvert i mot så går utviklingen i Sverige helt etter planen. Planen til den svenske eliten er å fremprovosere rasemotsetninger og rasekrig i Sverige, og så langt går alt etter skjemaet.