Steinkastingen og rakettbeskytningen mot brannpersonell i den innvandrertette forstaden Rosengård i Malmø er bare det siste i en rekke angrep. Trusler og vold mot personell i redningstjenesten øker.
Samtlige storbyområder i Sverige er rammet av fenomenet, som er i ferd med å spre seg i hele landet:
Brandmännen på Jägersros station är överens. Det har hänt något de senaste åren. Respekten de förr tog för given har gått upp i rök. Den senaste tolvmånadersperioden har de mötts av dödshot, avfyrade raketer eller kastade stenar, ägg och glaskulor vid ett tiotal tillfällen.
- De lockar ut oss med småbränder och står sedan och väntar tills vi kommer, säger styrkeledare Ulf Wahlström.
Angrepene finner også sted utenfor storbyområdene. For en uke siden satte ungdommer i Trollhättan fyr på bildekk. Da redningstjenesten kom til stedet, kastet ungdommene molotovcocktails på dem. En brennende flaske havnet under en politibil og en annen landet foran brannbilen.
I Landskrona spårade en räddningsinsats ur när tonåringar sprang innanför avspärrningarna till ett brinnande sjuvåningshus i november 2007. Det regnade ned brinnande föremål och brandmännen måste rädda ungdomarna i stället för att släcka elden. Flera ryckte i räddningsledaren och någon kastade en gatsten på en polis.
Hittills har händelserna setts som isolerade busstreck av obetänksamma ungdomar. Träffas varken personal eller bilar skrivs sällan ens någon rapport. Räddningsverket saknar möjlighet att ta fram riksstatistik och mörkertalet bedöms vara stort.
Brandfacket gjorde i våras ett första försök att kartlägga problemet. De konstaterade att hot och våld mot brandmän har ökat de senaste åren. Flera gånger har hjälpsökande fått vänta på undsättning medan räddningssstyrkan tvingats retirera och invänta polis.
Det handler ikke lenger bare om steinkastende ungdommer, men hele folkemengder som umuliggjør redningsarbeidet. I innvandrertette forsteder har mange dårlig erfaring med redningstjenesten fra hjemlandet og forståelsen for svenske brannmenns arbeidssituasjon er begrenset.
Ved en brann i en leilighet i Rosengård ble Ulf Wahlström tvunget opp på en usikret stige av en opphisset folkemengde på flere hundre personer. Som styrkeleder er det Wahlströms oppgave å bedømme risikoen og fatte beslutninger om innsatsen. I stedet måtte han utføre en ren nødredning uten tilstrekkelig utrustning.
Utvecklingen i Rosengård har gjort att Räddningstjänst syd numera noggrant journalför samtliga incidenter med hot och våld, något som i somras resulterade i att arbetsledningen beslöt införa en generell riktlinje om poliseskort vid utryckning till hela stadsdelen.
Den begränsades i höstas till vissa adresser och ska upphöra helt den 16 januari. Än så länge gäller dock att utryckningen ska avbrytas på en så kallad brytpunkt om larmet inte gäller livräddning eller sjukvård.
Brandmännen har 90 sekunder på sig från larm tills de ska köra. Sedan kan de få vänta i upp till en kvart på polis. Ändå är de flesta för brytpunkterna. Sedan de infördes har brandmännen fått mer arbetsro i Rosengård och känner sig säkrare. Samtidigt sprider det sig i bostadsområdet att brandkåren inte kommer lika snabbt hit när det brinner som till andra delar av Malmö.
- Många säger så, och ibland är det sant, säger 40-åriga fyrbarnsmamman Naciye Kama, som bor på Bennets väg, där det brann i tre trapphus i förra veckan.
- Jag är rädd. När det brann hos oss sade jag: “Tack så jättemycket för att ni kommer tidigt!”
På vissa håll i Europa har stenkastningen eskalerat till en generell, hätsk stämning mot myndigheter. För att undvika en liknande utveckling här har Räddningsverket satsat 2,7 miljoner kronor på ett forskningsprojekt som ska titta närmare på relationen mellan blåljusmyndigheter och olika grupper i samhället.
Dagens Nyheter: Brandmännen hindras av dödshot, stenkastning och raketer