Kommentatoren Ulrikas STHLM i Dagens Nyheter har nettopp vendt tilbake fra Astrid Lindgren-land med barna, der alle abonnerte på de samme middelklasse-åsikter. Hun er ikke det minste forbauset over Sverigedemokratenes fremgang.
Sverigedemokraterna kommer sannolikt in i riksdagen. Men det kommer inte bero på att medierna gett dem mer "rumsrent" utrymme. Det kommer att bero på att de etablerade medierna inte tillräckligt öppet diskuterat de faktiska problem och den friktion som finns i mångfaldens Sverige. Så länge medborgarna med viss rätt kopplar ihop skolbränder i förorten, försämrade resultat i skolan, ungdomsrån, stenkastning mot bussar, brandbilar och polisbilar, konflikter mellan olika etniska grupper, bidragsberoende, höga sjuktal, hög arbetslöshet, hedersvåld och förekomsten av barnaga med det faktum att vi blir fler och fler som har utländsk bakgrund så kommer det att finnas människor som vill rösta på sverigedemokraterna.Vi kan välja att försöka bygga bort oss från den verkligheten, fler Astrid Lindgren land, fler Sälenanläggningar.
Eller så kan vi välja att försöka ta diskussionen på allvar. Hur vill vi ha det? Och varför? Ibland tänker jag att det är enklare att skriva om klimatförändringarna än om samhällsförändringarna. Det är lite läskigt, faktiskt.
For første gang er Sverigedemokratene over sperregrensen på fire prosent i en meningsmåling, og lukter dermed på en plass i Riksdagen. Partiet omtales i svenske medier utelukkende som "främlingsfiendtlig", delvis også som nynazistisk. De står defintivt så langt ute til høyre at de fleste velgere vil betakke seg, men de er altså det eneste alternativet svenske velgere har dersom man ønsker å fortelle politikerne at den svenske innvandringspolitikken er et gedigent feilgrep. Slikt har jo vært forbudt å si.
Nå eksploderer bomben rett i ansiktet på det politiske establishment i Sverige. Det er ikke mer enn de har fortjent.