Ytringsfrihet og sikkerhetskontroll

Hans Rustad

villks.uppsala.jpg

Kunstneren Lars Vilks stilte torsdag til debatt i Uppsala om ytringsfrihet. Det var full sikkerhetskontroll som på en flyplass for å diskutere kunstnerisk frihet. En person ble tatt med to kniver.

Göran Karlsson fra nettavisen unt.se gir et interessant innblikk:

Ett stort säkerhetspådrag omgärdade torsdagskvällens debatt med konstnären Lars Vilks i universitetshuset i Uppsala. Besökarna kontrollerades med metalldetektorer vilket fick till följd att debatten försenades en timme.
Runt universitetsbyggnaden fanns såväl uniformerad som civilklädd polis. I salen där debatten hölls fanns ett 20-tal poliser med uppsikt över besökarna.
I säkerhetskontrollen ertappades en man med två knivar. Han fördes till polishuset för förhör, men släpptes senare. Polisen fann ingenting som tydde på att mannen hade tänkt att göra bruk av knivarna.
Debatten handlade om konsten och yttrandefriheten. Kerstin Gustafsson-Figueroa, författare och journalist ansåg att yttrandefriheten är en samhällelig överenskommelse.
- Du, Lars Vilks vill flytta gränsen, ungefär som i Danmark. Där kan man säga vad som helst om muslimer.

Helena Benaouda, ordförande för Sveriges muslimska råd betonade att muslimer är ivriga förespråkare för yttrandefrihet, men den ska inte användas till att såra människors identitet.
- Yttrandefrihet är den svages rätt, inte den starkes rätt att trycka ned någon. Konstnärens roll har alltid varit att granska makten, att vara på den svages sida, sa hon och riktade en känga till Lars Vilks.
Lars Vilks ville testa konstens gränser “eftersom det har sagts att konsten inte har någon gräns”. I och med att hans rondellhund censurerades tog projektet en annan väg, långt utanför konstvärlden.
- Det fanns inget ont uppsåt med mina satiriska teckningar. Jag har också tecknat judesvin och kristna som elefanter. Man måste kunna ifrågasätta religioner. Om man vill kan man också se det som ett jämställdhetsprojekt.

Begreppet svag och stark vände han ut och in på.
- Genom att definiera en grupp som svag gör man gruppen en otjänst.
Lars Vilks såg kvällens debatt som en fortsättning på hans konstprojekt. Han såg publiken som en del av den, som en skulptur. Något som fick kvällens moderator, Stefan Jonsson, att utbrista:
- Jag har inte kommit hit för att vara en del av ditt projekt. Det hart inte publiken heller.
Varvid Vilks kontrade:
- Man kan inte avsäga sig att vara en del av en skulptur. Det finns ramar om allting.

Helena Benaouda passade på att visa en bild av amerikansk soldat i Irak som släpade en fånge med ett hundkoppel. En bild som upprört muslimer i såväl Sverige som utomlands.
- Lars Vilks borde veta att hunden är ett orent djur, sa hon.

Nerikes Allehanda var en av tidningarna som publicerade Vilks karikatyr. Chefredaktör Ulf Johansson ångrar inte publiceringen trots att han utsatts för mordhot.
- Hotet har tvärtemot stärkt min uppfattning att det var riktigt att publicera teckningen. Däremot har jag tagit till mig av mina läsares reaktioner och den debatt vi har haft i Örebro. Men yttrandefriheten är alltid värd att försvara, framhöll Ulf Johansson.
Helena Benaouda ansåg att muslimerna trots allt gått stärkta ur den kris som följt i teckningarnas spår. Debatter och seminarier arrangeras, dialogen är rätt väg för att förstå varandra.
- När det här är över får vi utvärdera våra egna tankar. Jag tror vi alla har något att lära oss.

Lars Vilks hävdar att en debatt aldrig är skadlig, tvärtom, den för saken framåt.
- Det finns väl en orsak till att det har blivit så mycket debatt. Jag tror det har funnits ett uppdämt behov att diskutera sådana här frågor.

Göran Karlsson

Nervöst när Vilks kom till Uppsala

Leserkommentarer på Document er gjenstand for moderering, som ikke skjer kontinuerlig og under enhver omstendighet ikke om natten. Vi ønsker en respektfull tone uten personangrep, sleivete språk eller flammende retorikk. Vis særlig nøkternhet når temaet er følsomt. Begrenset redigering av skjemmende detaljer kan finne sted. Skriv til kontakt@document.no dersom du ikke forstår hvorfor en kommentar uteblir.

  • Jan Hårstad

    Intet problem for Klassekampen. Norske journalister må være en merkelig katagori mennesker. Helt fra første dag Hamas startet islamiseringen av Gaza,har det oppstått krise mellom den Palestinske Journalistforeningen og Hamas.Det har vært avholdt demonstrasjoner,det har blitt sendt ut internasjonale meddelelser,etc Fra mitt synssted ser dette ikke ut til å være noe viktig stoff i norsk presse tiltross for at nasjonen er selvutnevnt ener i demokrati,ytringsfrihet og godhet.
    Jeg syns heller ikke Hamas-massakren mandag 12 november på noen måte ble profesjonelt dekket,men det som helt åpenbart har plaget Hamas var at det allikevel kom ut altfor mange bilder fra Gaza av bestialitetene.Bortsett fra alle de døde og sårete ble også mellom 3-400 Fatah-folk plukket opp for hyggelige samtaler,antar vi.
    Onsdag slår da Hamas tilbake(se Washington Times) ved å forlange at alle som skal jobbe med bilder og jounalistikk på Gaza værsågod har å innhente tillatelse fra Hamas,et pressekort for embedded jounalism får vi anta.
    Så glødende interessert Klassekampen er i demokratiets vilkår i Norge,i verden,på Gaza,er vi ganske overbevist om at det ikke vil by på problemer for Braanens ansatte å komme gjennom Hamas-nåløye. De har nå i to år aldri opphørt å vise sin dypeste respekt for islamsk demokrati.
    Det med kortet ordner seg nok også.

  • Jan Hårstad

    Reiulf Steen. Mannen er naturligvis homo politiccus. I gamle dager var han glødende for EU og NATO,men da hadde han makt i apparatet. Skriver han kronikker i Aftenposten minnes han gjerne sitt gode samarbeid med amerikanske strateger under den kalde krigen med kjærlighet.
    Men tidene skifter og hva skal en politiker uten makt finne på? Jo,han må oppsøke ungdommen og hærfører Magnus Marsdal og han må bli en av lederne i ungdomsprotestbevegelsen Attack som vil erstatte slem kapitalisme med mere human kapitalisme.
    Vel,idag 17 nov. er han temmelig sjokkert på side 2 i Klassekampen etter å ha studert siste nummer av The Economist som spør om det ikke er slik at religionsfanatikerne kommer til å bringe verden totalt ut av balanse,”helt ut av kontroll og ende i blodbad”?
    Steen: dette temaet står på dagsorden hver dag i document,men det du unngår på politikervis er å ta opp det faktum at avisa du skriver i i årevis nå har fungert som propagandist og apologet for islamsk religionsfanatisme.
    Akkurat som du ikke nevner ditt gode samarbeid med amerikanske toppolitikere i Klassekampens spalter som du gjør i Aftenposten,slik unnlater du å ta opp avisas faktiske støtte til Hizballah,Hamas og Taliban.
    Du er med andre ord en ekte politiker,men vil det hjelpe deg noe?
    Magnus E.Marsdal er naturligvis igjen ute etter Hege Storhaug som han nærmest ville sette munnkurv på i frihetens navn. Men nå¨avslutter han en kronikk om “den fantastiske friheten vi har her i Norge og Europa.”
    En ny politicus: han skriver det motsatte av det han gjør.